På andra sidan Atlanten har familjen till den avlidna producenten Ed Townsend inlett en process mot Ed Sheeran, där Sheerans låt ”Thinking Out Loud” är anklagad för att utgöra plagiat av låten ”Let’s get it on”, som Townsend har skrivit tillsammans med Marvin Gaye. Det är inte första gången Sheeran är anklagad för upphovsrättsintrång. I Storbritannien har Sam Chokri anklagat Sheeran för att i världshiten ”Shape of you” ha plagierat delar av Chokris låt ”Oh Why”.
Att artister och musiker inspireras av varandra är nog mer regel än undantag, men gränsen mellan inspiration och plagiat i förhållande till musikaliska verk är allt annat än solklar. Plagiat av ett musikaliskt verk innebär en otillåten exemplarframställning. Somliga har dock hävdat att det bör anses vara tillåtet att använda fyra takter från en befintlig låt i en ny. Så torde dock inte vara fallet inom den svenska upphovsrätten om man ser till det välkända Drängarna-fallet (NJA 2002 s. 178). I målet uttalade HD att skydd inte endast anses föreligga för ett verk av visst omfång utan även för ett sammanförande av ett fåtal toner (vilket då kan vara färre än fyra; författarens anmärkning) om de anses uppnå ett tillräckligt originellt resultat.
Sedan Drängarna-fallet har praxis på upphovsrättens område för musikaliska verk varit i det närmaste obefintlig. Förvisso introducerade HD begreppet ”verkets mening” som ny bedömningsfaktor i Syndabocksfallet (NJA 2017 s. 75) som skulle kunna öppna upp för en mer tillåtande bedömning, men fallet rörde bildkonst och fotografiska verk och det är oklart hur utfallet hade blivit i förhållande till musikaliska verk. I praktiken blir frågan om plagiat föreligger eller inte i förhållande till musikaliska verk en bedömning om hur lika låtarna i fråga egentligen är.
På senare tid har dock EU-rättslig praxis och EU-rättsliga bedömningsprinciper spelat en avgörande roll för tillämpningen och tolkningen av upphovsrätten i Sverige. På det musikjuridiska området är det mest aktuella och pågående målet Pelham and Others (mål C-476/17), som rör sampling av musikaliska verk. Sampling av musikaliska verk innebär att mycket små delar av en befintlig ljudinspelning (fonogram) av musik, med hjälp av digitalteknik, användas i ny musik. Sampling kan sägas fungera som ett modernt musikinstrument och möjliggör att i princip vilket ljud som helst kan skapas, användas eller omarbetas. Målet rör bl.a. frågan om även mycket små fragment av en låt, en sampling, omfattas av det upphovsrättsliga skyddet och ensamrätten.
Än så länge har enbart generaladvokat Szpunar lämnat sitt förhandsavgörande i målet, men om EU-domstolen går på generaladvokatens linje innebär det helt nya bedömningar då sampling aktualiserar producentens ensamrätt till själva inspelningen av musiken och därmed involveras även de s.k. närstående rättigheterna som inte utgör upphovsrätt till det andliga skapandet i egentlig mening. Baserat på generaladvokatens förhandsavgörande verkar även mycket små fragment av en befintlig ljudinspelning (en sampling), omfattas av skyddet för de närstående rättigheterna. Om EU-domstolen går på generaladvokaten återstår dock att se.
Fortsättning följer…
Ebba Bosma, jurist
073 519 59 40
ebba.bosma@gulliksson.se
Materialet i denna artikel är presenterat i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
