Sampling, som i musiksammanhang innebär att en ljudinspelning (fonogram) tas från en befintlig inspelning i bearbetat eller oarbetat skick och sedan används i en ny komposition, är ett vanligt verktyg för musiker och producenter vid skapande av musik.
Upphovsrätten skyddar musikaliska verk som har skapats av upphovspersonen. Vid sidan av upphovsrätten, som tar sikte på det andliga skapandet av själva verket, finns närstående rättigheter. De närstående rättigheterna ger bland annat skydd åt utövande konstnärer och framställare av ljudinspelningar (producenträttigheter). En sampling kan således utgöra ett såväl upphovsrättsintrång som intrång i de närstående rättigheterna om nyttjandet sker utan samtycke från upphovspersonen eller framställaren.
Vad gäller sampling av även mycket korta ljudavsnitt har en utgångspunkt varit att sampling av ljudavsnitt som inte anses utgöra ett nyttjande av det upphovsrättsliga verket (för att ljudavsnittet exempelvis är alltför kort eller inte originellt) likväl faller inom producenträttigheterna. För musikskapare som använder sig av samplingstekniken kan frågan ställas när det egentligen är tillåtet att sampla en del av en musikproduktion och använda i en ny låt? EU-domstolens avgörande C-476/17 Pelham & others ger följande vägledning i frågan.
I målet, hade 2 sekunder av en rytm i gruppen Kraftwerks låt Metall auf Metall samplats, loopats och använts av Moses Pelham och Martin Haas i en annan låt, Nur mir och fråga om bland annat intrång i producenträttigheterna uppstod.
I målet konstaterar EU-domstolen att även ett mycket kort ljudavsnitt från en inspelning i princip utgör ett delvist mångfaldigande som faller in inom producentens ensamrätt. Däremot konstaterar domstolen att samplingstekniken utgör ett konstnärligt uttryck som omfattas av friheten för konsten i artikel 13 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Domstolen konstaterar vidare att användandet inte utgör ett mångfaldigande som faller in inom producentens ensamrätt när en användare med utövandet av frihet för konsten hämtar ett även mycket kort ljudavsnitt från ljudinspelning för att i en ändrad form som inte är igenkännbar vid lyssning använda det i ett nytt verk.
Domstolen kommer således fram till, i ljuset av stadgan, att producentens ensamrätt medför en rätt för producenten att motsätta sig att en utomstående använder ett även mycket kort ljudavsnitt från ljudinspelningen i syfte att låta ljudavsnittet ingå i en annan ljudinspelning. Men bara om ljudavsnittet inte ingår i den andra ljudinspelningen i en ändrad form som inte är igenkännbar vid lyssning.
Sampling aktualiserar således olika intressen och rättigheter som i målet vägs mot varandra. I ena vågskålen ligger producentens ensamrätt till mångfaldigande av sin ljudinspelning och skyddet för producentens investeringar. I andra vågskålen ligger utövning av frihet för konsten som tillkommer användarna av skyddade alster samt allmänintresset.
Genom målet erkänns samplingstekniken som ett konstnärligt uttryck. Men var går egentligen gränsen för formuleringen i en ändrad form som inte är igenkännbar vid lyssning och hur ska en sådan bedömning göras? Hur utfallet blir i enskilda fall återstår att se.
-
Advokat, Senior Associate
073 519 59 40
